We've known each other since we're nine or ten.
Together we climbed hills and trees.
Learned of love and ABC's,
skinned our hearts and skinned our knees.
Goodbye my friend, it's hard to die,
when all the birds are singing in the sky,
Now that the spring is in the air.
Vi lärde känna varandra när jag var sex och Han fem.
Inte nio eller tio.
Vi klättrade i allt vi kom åt och slog oss på alla möjliga ställen.
Lärde oss alfabetet tillsammans och låg ofta och kollade på himlen.
Nu är han en fågel i skyn och våren är på väg.
Jag älskar honom lika mycket som då och saknar han något otroligt.
Han var som min lillebror och jag kommer aldrig att sluta kalla honom det.
Jag tänker ofta på mina sista ord till han. Och kommer aldrig glömma det.
Jag skäms och ångrar mig sjukt mycket och jag förbannar den dagen.
Men jag lärde mig att alltid berätta för människor hur mycket jag uppskattar och älskar dom.
Jag kan fortfarande skälla ut någon men jag avslutar alltid med "Jag älskar dig"
Jag sa det till han ofta, men inte den dagen. Det gör ont i mig än idag.
Och det kommer det förmodligen alltid att göra.
Jag har fortfarande svårt att tro att han är borta, men jag har lärt mig att leva med det.
Accepterat det helt enkelt.
Vi fick låna en ängel som spred solsken i vårt liv.
Jag älskar dig Kenny.
Peace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar