Have u ever done something u can never change?
Something u can never rearange?
- I have.
Så, har fått klagomål att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag!
Det gör mig glad, det betyder att någon läser den :)
Men jag har ju inte precis något spännande att skriva om egentligen.
Mitt liv består mest av skolan just nu.
Några få månader kvar till studenten, inte speciellt kul!
Det här med studenten har jag tänkt ganska mycket på nu den senaste tiden.
Skolan och så.
När jag gick i ettan såg jag upp till dem i trean. Dom var så mycket större och bättre, jag längtade.
När jag gick i trean kunde jag knappt vänta tills jag skulle börja i fyran och börja på Östergård där mina brödrar gick.
När jag väl gick i fyran så längtade jag till sexan. Dom fick arbeta med så mycket mer olika saker och då gick man på högstadiet.
När jag börjat sexan så tog det inte lång tid innan jag ville gå i nian och endast ha ett år kvar innan man började vuxenlivet.
Väl i nian så insåg jag att detta är för lätt för mig, jag vill ha något svårare. Jag passar inte in, jag vill börja gymnasiet.
När jag började första ring i gymnasiet så längtade jag till studenten, jag vill börja jobba och uppleva världen. Skolan var inget för mig.
I dagens läge, fem månader ifrån studenten så ser jag tillbaka på mitt liv.
Jag ser upp till dem i ettan, dem som precis har börjat skolan.
Jag skulle ge vad som helst för att få vara så liten och ovetande igen.
Jag skulle ge vad som helst för att få leva om mitt liv och ändra en massa saker.. Vad som helst.
Jag är inte redo för studenten, jag är inte redo för världen.
Jag är inte redo helt enkelt. Det är meningen att gymnasiet ska förbereda en på vad som kommer hända, man får prova på en massa saker och uppleva nya saker.
Jag har inte lärt mig så mycket så att jag är redo.
Jag är inte redo att börja jobba och plugga vidare.
Jag är inte redo att lämna den trygga världen jag faktiskt lever i.
Jag vaknar upp varje morgon och vet vad jag ska göra på dagen, det jag inte vet är vilken kompis jag ska vara med eller vad man ska hitta på med den kompisen.
Det är dagens problem. Om ett halvår så står jag där.
Utan jobb, utan skola, utan trygghet.
Jag står där med ett papper i handen med mina betyg på, pappret är inget roligt att titta på. Men jag står där likt förbannat.
Vad kommer att hända mig? Jag har planer, men det är fortfarande ingen säkerhet, ingen trygghet, endast planer och tankar.
Jag erkänner, jag är rädd för världen. Jag är rädd för vad som kommer att hända, jag är rädd för vad världen har att erbjuda.
Men hur det än går efter gymnasiet så kommer jag att lyckas. Jag kommer att ta mig till toppen.
PEACE!
