Have no say at the end of the day..
Hum.. Tänk va mycket som kan ändras på bara en timme..
Så jävla mycket som går genom mina tankar nu.. Fan alltså.
Jag har så mycket jag vill säga och så lite jag får ut.
Jag saknar, jag känner, jag lider.
Jag behöver något nu. Vad vet jag inte.
Någon att prata med?
Något jag kan dränka allting med?
En stund ensam?
En stund ensam, nej..
Då kommer jag att fortsätta att tänka..
Det här är inte okej..
Inte okej..
När är det min tur??
PEACE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar